Så var det äntligen dags för årets första försök på atlantens silver.

Jag och min fiskebroder Johan (lillebror) malm,var ganska sena men hade bestämt oss för att göra ett försök i Viskan denna dag.

Någon proviantering och inköp av fiskekort och vi var med i matchen. Tyvärr var vädret ganska kallt och murrigt, lite regn och det kändes som om man lagt ett lock på himlen.

Vi kom fram och konstaterade att vi var ensamma på plats,vilket inte är fel när det gäller laxfiske.

Det slutade regna men det var ganska mörkt fortfarande. Vi kämpade på och framåt eftermiddagen började det klarna upp något. Med detta i åtanke så bytte jag till en ljusare fluga och fiskade mig nedåt mot nacken vid vindskyddet. Plötsligt när jag står där och filosoferar så känner jag den där härliga stöten i spöt, jag lyfter nog lite för fort men fisken blir kvar och spöt bugar gott.

Man hoppas ju givetvis att det ska vara lax men vet samtidigt att det kan finnas en och annan besa kvar.

Fisken gör en liten kort rusning uppströms och går upp i ytan och rullar och slår. Fighten blir ganska kort och hård, jag bestämmer mig ganska snart för detta. När fisken visar sig inne på det grunda vattnet tycker jag mig se att den är väldigt blank,men man är fortfarande tveksam.

Det är först när jag har fisken så nära att jag kan räkna lusen på den, som jag kan brista ut i ett glädjetjut!

Fisken är en helt otroligt vacker 4-kilos honfisk…. en riktig springer.

Det snackas om ett par dragningar till, men inget kommer upp.

Vi sitter kvar till 22 tiden och njuter av stillheten och samtidigt spanar vi ut över nacken, tänk om det skulle komma en intresserad fisk förbi……

Snart spöböj igen…. /JONAS.

By | 2016-10-15T12:54:03+00:00 april 25th, 2007|Övriga inlägg|0 Comments