Mika the monster Mika Matkainiemi har återigen tagit en lax i Säveån som han släppte tillbaka. Givetvis är han utrustad med ett mycket skonsamt karpnät och våg.

Vi hade några islänningar med oss i Mörrum helgen som var och de var  mycket förvånade över att det dödades så mycket fisk i våra små älvar.  Samtidigt  klagar vi på att det finns så lite lax i alla vattendrag, och då inte minst i Säveån och Rolfsån. Ingólfur som var med har fått den största lax genom tiderna på Island, som han släppte tillbaka… Så de vet inte vad den väger… Se bild:

Ingólfur David

Mikas berättelse:
Den magiska kvällen började redan dagen innan då alla parametrar var på väg att sammanstråla. Flödet pendlade runt 20 kubik, sydvästvindar tryckte upp havsnivån några decimeter i Göteborg, månen var i fas, temperaturen i ån låg på stadiga 8 grader celsius och majmånad var snart till ända.

Dagen med det stora D:et, torsdagens arbete tycktes aldrig ta slut men jag visste att när dagsverket och dess förehavanden äntligen släppte greppet om min längtande fiskarsjäl, då skulle det ske. Efter en snabbvisit på ett studentkalas och lite fakturering vid datorn hemma satte jag fart mot Jonsered, hann inte ens binda en fluga som jag brukar. Jonas hade nämligen eldat upp mig extra mycket strax innan med en historia om storlaxar som passerade trappan vid kraftverket dagarna före.

Jag rundar sista byggnaden innan Holmenbrons parkering, hoppas det inte finns för många bilar på plats tänker jag för mig själv, rackarns också det står redan 3 bilar på stället. Hoppas min favoritplats inte är lika populär hos andra, knatar iväg genom skogen med en pirrande känsla i hela kroppen.
Spanar ner mellan träden och ser mitt smultronställe helt för sig själv, då ryser jag av välbehag och äntrar ån med smygfiskesteg. Flugvalet blev enkelt och de första kasten mot nacken sköt iväg, fint drag i vattnet på knappa 19 kubik. Jag fiskade av nacken och vevade in linan för att fortsätta nedströms på landbacken och till min fasa såg jag hur ett hundratal stormusslor låg strandade på grusbanken med endast ett par decimeter vatten över sig, dags för en räddningsaktion.
Efter en kvart och 3 högar med musslor var händerna totalt stelfrusna, musslorna fick skjuts ut till djupet och jag hade förtjänat mig en uppenbarelse. Om termometern säger 7,9 grader låter det ju kallt men mina händer visste hur kallt det verkligen var, laxen tycker nog också att det är lite småkyligt.
Då skyndade jag mig tillbaka till favoritnacken, bytte tafs och fluga. Flugan blev till under skottlandsresan för en kall och flommande river Dee.
Återigen sköt linan iväg mot nacken, nu gick det tungt, stabilt och långsamt. SMACK! Ett riktigt dunderhugg och hjärtat slår dubbelt, snabbt förstår jag vad det handlar om och det är ingen lax utan en vansinnig brunöring som hoppar, plaskar och skvätter ner hela den blanka nacken.
Konstigt hinner jag tänka, varför hugger den flera meter uppströms hålan vid nacken, där den vanligtvis brukar stå. En aha-upplevelse av högsta rang får mitt adrenalin att skjuta i höjden trots öringhugget, det är något större som bestämmer villkoren på nacken. Ett kast till på öringens huggplats sen nästa rakt över nacken och flugan hinner inte genom halva nacken förrän det enorma sughugget river tag i grejerna och den stora grytan öppnar sig i blankvattnet! JAA, storlaxen stod där och slukade tveklöst min fina fluga!
Mitt adrenalin översköljde all osäkerhet och nervositet som kan uppkomma vid en laxfight, tills det hade gått 5-10 min utan att fisken hade visat sig, då ringde jag Jonas och Henrik.

Hej det är jag, hur lång tid tar det för dig att komma till Säveån?
– Hurså?
Jag har en STORLAX på och den vill inte visa sig!!
– Va! En storlax, jag är ute och cyklar men drar hem direkt och hämtar bilen!!
Aah härligt, jag står här i vattnet. Kör försiktigt!

Det var samtalet med Henke.

Här följer samtalet med Jonas:

Jag har en bamse på kroken!!
– Va säger du?
Jag har en storlax på kroken!
– Har du sett den än?
Nej den har inte visat sig!! Därför ringer jag…
– Behöver du hjälp? Ska jag komma?
Du får väldigt gärna ta dig hit och assistera, men jobbar du inte nu?
– Joo jag jobbar, men kollar med Johan om han kan täcka upp så länge.

Klick i luren, han lade på. Knölar ner telefonen i fickan och får kommentarer på göteborgska av en snubbe från åskådarskaran som samlat sig på andra sidan vid gångvägen: Sicka nerver du måste ha för att ringa en massa samtal med en sån fisk i andra änden! Mitt svar: Det är nu man skulle haft en sån öronmussla.

Riiing… det ringer i fickan, ut med telefonen och Jonas är på väg.

Då rusar laxen första gången ner mot nacken för att ha ställt sig mitt i höljan efter mothugget och hoppar nästan ut ur poolen. Uppskattar den till 10 kg, och blir lite lugnare då jag trott att monstret satt på kroken, ni vet den där jättefisken som man inte ens vågade gissa vikten på.

Henrik anländer först med en karphåv och sin Ursuit torrdräkt, har du med dig din dykardräkt frågar jag och skrattar lite nervöst. Kort därefter kommer Jonas i full kockmundering, vit kockrock, rutiga byxor, träskor och förkläde. Vilket pådrag, tur man har vänner som ställer upp när det verkligen gäller.
En snabb rekognosering av läget fick Jonas och Henke att nästan byta kläder med varann, dock bara att Jonas kröp i torrdräkten för att han är en mer erfaren laxlandare och erkänt duktig på att landa laxar på sitt lugna och säkra sätt.
Laxen som hade stått så stark och stabil i strömmen började nu vackla lite och det gick att styra den lite grann, då gör den ett utfall ner mot nacken och jag lyckas med mindre press få den att vända nästan nere i det forsande vattnet och backar upp den med stabil spöföring då första landningförsöket inleds utan framgång, fisken vänder ut i strömmen igen. Andra gången ter sig likadant med ett rusningsförsök ut till trygga hålan. Nu snurrar tankarna om den första majlaxen och tredje gången gillt backar jag lite längre uppströms, kliver upp i skogen för få så kort lina som möjligt till fisken för att gira den stenhårt sidledes till Jonas supersäkra tailgrepp, och det lyckas! Jag står i skogen med spöt i hand, jonas kämpar en brottningsmatch i vattnet med min vackra lax, Henrik plåtar ur alla vinklar, folkmassan applåderar, Säveån susar mot havet med 19 kubik i sekunden, fåglarna hörs knappt längre för allt som rör sig huvudet överröstar sången och mitt laxaskrik kommer automatiskt när synapserna kopplar! Jaaaaaaahh Så grymt häftigt att få stappla ner till vattnet för att hålla min första majlax! Jonas lämnar över den vidunderligt vackra vildlaxen till mig som om han vore en förlossningsläkare och jag var far till laxen.

Tack för all hjälp med att fota, väga och mäta den otroliga laxen som hade simmat högt upp i Jonsered och fortfarande hade havslus med äggsträngar på sig. Ett bra lagarbete gjorde vistelsen för laxen ovanför vattnet minimal, snabbt skulle han återbördas till sin födelseplats för att fullfölja den cykel som tyvärr är väldigt rubbad just i vår vackra pärla Säveån. Varje lax behövs i systemet flera år framöver, jag kommer att fiska mycket i ån och förhoppningsvis få fler laxar som givetvis alla får friheten åter. Ett spö i C/R anda tar bort ett illasinnat.

Mika Matkaniemi

By | 2016-10-15T12:53:26+00:00 juni 1st, 2010|Övriga inlägg|0 Comments