Nu går dagarna snabbare och snabbare, och ljuset räcker inte längre riktigt till för ett kvällsfiske efter jobbet.

Jag var själv i Örekilsälven igår och provade lyckan men det blev bara ett hugg och en väldigt kraftig smolt som jag önskade på återseende när den simmade tillbaka i strömmarna. Mika som var med mig denna blåsiga men varma höstdag fick tillslut känna en riktig storlax krafter efter att kämpat här åtskilliga gånger under det gångna året. Tyvärr gick ruggen segrande ur denna kamp. Men känner jag Mika rätt så dröjer det inte innan han böjer spöt i botten mot något stort igen.

Det kanske inte är så mycket fisk i åarna som vi brukar vara vana vid så här års, men det är fortfarande fantastiskt vackert. Det är bara härligt att få vistas vid strömmande vatten med spöt tacklat och veta att man kan fiska om man vill. Var bara noga med att behandla fiskarna så lite och försiktigt som möjligt om ni väljer att släppa dem. Det tror jag nog att de flesta gör så här i slutet av säsongen. En laxhona kan producera runt 1000 st romkorn per kilo, och det  kan ju vara bra att få med så många romkorn som möjligt med tanke på den dåliga stigningen i flera åar. Att en fisk ser väldigt tjock och fin ut så här års beror nog mest på att det faktiskt är en hona som redan är full med rom. Att ta en sådan fisk till föda är oftast en ren besvikelse, då det endast är väldigt tunna buksidor och an massa rom.

Det är också dags att börja fundera på nästa års fiske, vi på fiskeresor.nu  kommer lägga ut nyheter inom kort. Vi har tex fått tag på flera spön till olika sträckor i Gaula, de flesta på storlaxtid.

Men nu har vi våran egen avslutning att göra, normalt sett brukar jag och Tony boka smedstugan vid Rolfsån. Där dukar vi upp med god mat och dryck för att göra sista dygnet vid ån. Men i år har någon bokat datumet före oss så våran tradition gick i stöpet  med det. Jag hoppas bara att det inte var någon som fick iden och tog datumet efter Tonys föredrag på klubben i våras där han berättare om just detta. Lite trist men inget att göra åt. Jag tycker att man ska passa på att ta spöt på en tur nu innan det är slut, det är balsam för själen och om några veckor är det kallt, mörk och långt kvar till nästa fiske. Själv ska jag ut och kolla mina hemmavatten för att se hur de mår, vem vet kanske man får böja spöt en sista gång mot någon av innevånarna.

Snart spöböj igen…..Jonas

By | 2016-10-15T12:53:36+00:00 september 28th, 2009|Övriga inlägg|0 Comments