Nu har tävlingen börjat igen på allvar, och vi i laget har börjat satsa på stora fiskar. När isen lagt sig så fint så blir valet ganska ofta ismete efter stor gädda.

När vi för några dagar sedan snackade ihop oss om hur vi skulle fiska i helgen, kom jag att minnas en sjö som jag hörde rykten om för ca 15 år sedan när jag bodde på annan ort. Sjön skulle hålla mycket och grov gädda. Jag ringde upp en gammal kompis som fortfarande bodde på samma ställe och frågade om sjön fortfarande höll så hög klass. Ja, vad jag vet så gör den nog det, åk dit ni kommer inte bli besvikna.

Vi bestämde oss att satsa på det några dagar senare.

Med fulla bilar drog vi iväg, trafiken hindrade oss en aning då Mika och Henke fastnade i morgontrafiken. Efter några om och men så lyckades vi tillslut hitta sjön rejält laddade och förväntansfulla.

Vi packade ur och begav oss ut på sjön. Tidigare hål skvallrade om att andra före oss försökt här, så vi kunde ju inte vara helt fel ute,,eller?

Fåglarna kvittrade och vädret kändes ganska milt, en rovfågel svävade en stund över sjön men lyckades försvinna innan jag artbestämt den. Ute på åkern mittemot strosade en fantastiskt vacker räv runt på sitt dagliga sök efter sorkar. Plötsligt stannade den upp och riktade sina vita öronspetsar ner mot marken. I attacken blir han liksom hängande som förstelnad i luften innan han sedan dyker rakt ner och fångar sorken. Jag tänker stilla för mig själv att det verkar som naturen verkligen vaknat idag. Hoppas gäddorna gjort detsamma.

Vi börjar systematiskt sätta ut våra spön, Mika sätter ut sitt första och går för att borra nästa hål. Då fäller hans första spö bakom honom, han tror ju att det är mörten och lyfter upp. Det tunga svaret i andra änden tyder på annat. Men den går av direkt . När han satt ut sitt andra spö så fäller det också och vi tror ju givetvis att det troligen ändå är mörtarna. Mika är lite mer försiktig denna gång och plötsligt går fisken så fint. En snabb krokning och figthen är igång. Fisken är ganska stor och Mika ropar på mig för hjälp med landning och lossning. Jag är i full fart med att sätta ut mitt tredje spö, jag släpper ner mörten i hålet och springer till Mika.

Vi landar, mäter och väger fisken, 7,5kg ganska bra.

Jag vänder tillbaka till mitt, och när jag kommer fram är spöet borta. H-vete!! f–n va klantigt. ÅÅhhh j-la skit!!!

Normalt sett skulle det troligen vara lugnt att lämna spöt under några minuter, men i denna sjö verkar det stå en stor gädda i varje hål. Och eftersom jag inte var färdig med spöet så hann jag inte tänka på att koppla lös rullen. Så när fisken tog drog hon ner spöet omgående och det enda som jag hittade var donet som låg ner i hålet. Vi gjorde ett försök att hitta det men det var ju såklart borta.

Vi fortsatte våran jakt på storgäddorna, och vi fick verkligen känna på hur gäddfiske ska vara.

Vi kanske inte fick någon riktig bjässe men vi fick ordentligt med träning.

Vid flera tillfällen stod två av oss och drillade samtidigt.

Som mest hade vi 4 hugg samtidigt.

Inne i en vassvik hade vi 6 spön utsatta, inom 15 minuter högg det på 5 av dom. Vi missade 2 fiskar och fick upp 3 över 5 kilo.

På flera fiskar hittade vi bitmärken från betydligt större damer än de vi landade.

När vi sargade, trötta och hungriga började plocka ihop, tänkte jag att jag skulle göra ett försök till att hitta spöet.

Jag hade under dagen gått förbi hålet flera gånger och funderat på var spöet kunde vara nu. När det försvann så hamnade ju donet i hålet, så jag tänkte att det borde indikera riktningen åt vilket håll spöet åkte. Så jag borrade 5 hål på rad  åt det hållet. Jag lånade en tyngd av Henke och pimplade i hålen nere på botten. Inget i de första och inte hade jag väntat mig det heller. I femte hålet hängde jag kvar lite till och plötsligt kände jag hur det stramade lite i linan. Jag drog försiktigt upp tyngden och på en av krokarna satt linan från mitt förlorade spö.

Vi kämpade på med att hitta åt vilket håll spöet låg och efter ca en timma i mörkret fick vi tillslut upp spöet. Helt nedkyld efter att ha haft armen under isen för att känna var linan tog vägen vevade jag in löslinan från isen.Det hade blivit ett stort trassel som jag kapade bort. Och sedan skarvade jag ihop linorna igen. När linan spände svarade det i andra ändan, gäddan var kvar. Efter en väldigt kort fight så kunde vi befria en fin 7 kilos gädda och bege oss hemåt med ett gott samvete. Helt otroligt!

Är inte detta en riktig fiskehistoria så säg??

Snart spöböj igen…..Jonas

By | 2016-10-15T12:53:32+00:00 januari 21st, 2010|Övriga inlägg|0 Comments