Såg en artikel av Jan O på FishEco som jag tycker är värd att publicera. Han tar upp detta med C/R på ett mycket bra sätt, inte minst i Mörrum där de som han skriver ”framstår som ett tredje världens U-land i hanteringen av sportfiskad lax” Har ni synpunkter och känner att ni vill kommentera kan ni göra det på hans artikel i FishEco
Läs och tänk efter… /Mattias
”Nu när ni fått som ni velat, varför slår ni då ihjäl all fisk!” Dessa ord sas till mig för en kort tid sedan av en norrlänning med fiskerätt i en svensk älv, uttalade med stort allvar och indignation.
Ja, vad skulle jag svara? Skulle jag sagt – ja, laxen är till för oss sportfiskare, såklart vi slår ihjäl den! Eller skulle jag sagt – Skit i det du, så länge folk följer reglerna… Nej, jag sa – Jag vet, och jag skäms…. För det gör jag.
Från flera av våra laxvatten rapporteras stora steg med lax och många sportfiskare är lyriska över utvecklingen. Det som så många kämpat för, i så många år, ser ut att bli verklighet. Fisket i havet minskas eller förbjuds och beskattningen av denna resurs flyttas till älvarna och till älvmynningarna. På så sätt får man bort fiske på sk. blandbestånd och det blir lättare att kontrollera laxens antal och på sikt kan vi, om rätt skött, utveckla världens bästa sportfiske efter lax. Detta i kombination med ett lättkontrollerat kustnära yrkesfiske efter lax. Det sistnämnda om nu någon mot förmodan vill äta dioxinförgiftad lax men den frågan får vila just nu. Detta är ett sätt att hantera beskattningen av laxen som använts sedan urminnestider och är egentligen det enda sättet att beskatta laxresursen på där man kan avväga fisket på ett biologiskt hållbart sätt efter hur mycket lax som stiger för lek.
Men, vi ska inte tro att detta är något självklart i framtiden. I takt med att laxen ökar kommer också kraven på att få beskatta den från yrkesfisket. När syltburken är full vill alla ha del. Att laxen äntligen fått större möjlighet att äntra älvarna för lek just i år är inte på något sätt självklart i framtiden. Den politiska makten och viljan till förändring kan ändras över en natt via allt från ”nycker” till regimskifte via riksdagsval. Så, det är egentligen nu det stora arbetet startar. Att säkra denna positiva utveckling och att få den att bestå, uttryckt i generationer för både lax och människa. I det måste vi sportfiskare vara en aktiv, stark och framförallt trovärdig del! Vi ska äta fångad fisk, det är en självklarhet, men vårt uttag måste ske med måtta.
I detta vill jag personligen vara en kämpe och en budbärare och jag vill vara trovärdig som en del av ett sportfiskekollektiv. Det är därför extra tråkigt att ett ”köttfiske” i sportfiskets namn nu råder av sällan skådat slag. Från Mörrum i söder till Torneälv i norr dör onödigt mycket lax och för det får vi kritik, med all rätt! De värsta avarterna fiskar enligt principen ”fånga, sälj, köp nytt fiskekort, fånga sälj…”. I vårt internationellt mest kända laxvatten, Mörrumsån, stiger fisk mer fisk än på länge. Lyckan är stor över att laxen är tillbaka efter flera katastrofalt dåliga år. Fiskare vallfärdar återigen för att fiska och för att spendera sina pengar på fiskkort, mat, bensin, boende nya fiskeredskap mm mm. En stor inkomstkälla för Mörrums by med omnejd. Vad händer då här, i denna å som stått som en av de stora symbolerna för det havererade laxfisket? Ja, vore jag lax så skulle jag nog tänka mig för både en och två gånger innan jag simmade upp för lek. En titt i Mörrums databas för fångststatistik säger att av 128 fångade laxar under maj och juni så återutsattes 11. Uttryckt i procent blir siffran 9% (motsvarande siffra för 2011 var 36 laxar och 1 återutsatt dvs knappt 3% återutsatt). Vi pratar här om de för reproduktionen så viktiga första och stora laxarna på året, övervägande stora romstinna honor. Ja, vad säger det om oss sk. Sportfiskare!
Det är helt enkelt skit, och skit ska kallas för just skit. Liknande exempel finns över hela Sverige. Vi måste helt enkelt lära om. Vi framstår som ett tredje världens U-land i hanteringen av sportfiskad lax, i jämförelse med tex Skottland och England eller delar av det ryska fisket på Kola. Där har man lyckats skapa ett sportfiske av världsklass med regler som gynnar laxen, och med detta per automatik också sportfisket. Inkomsterna från dessa fisken är enorma, bara i Skottland omsätter sportfisket efter lax 1,5 miljarder kronor! Exempel på ansvarstagande i Sverige finns, men alltför få. Vissa fiskevårdsområden i Vindelälven kräver återutsättning av honor och i lilla fina Kågeälven praktiseras ett rent catch and releasefiske och vid Ems fiske i Emån är det kutym att återutsätta i stort sett all fångad lax. För att nämna några men som sagt alldeles för få exempel.
Så, fiskevårdsområden, fiskerättsägare, Sveaskog (Mörrumsån) mfl, anpassa era fiskeregler för ett minimalt uttag på sportfiskad lax och sälj istället en sportfiskeupplevelse.
Så, sportfiskare, sätt laxens väl och ve i första hand, nu och för alltid, så är syltburken också alltid full.
