Amanda och Emma i Emån.

Äntligen dags för årets upplaga av blänkarfiske med Emma (Condrup)!

Regnet gjorde täta prickar på den annars stilla Nacken när vi kom dit 8.30, och ganska snart gör en silverblank en morgondans för oss långt ner mot suget. Häger efter häger lämnar ängen nedanför, de måste haft årsmöte för så mycket häger har jag inte sett samlad tidigare. Ingen villig på Nacken, varför vi kör uppåt en sträcka.
Emma, som förra året fick två fina öringar runt 70 cm på samma plats, skyndar sig snabbt dit när vi parkerat. Jag fiskar av Bruksnacken och bjuds på ett drag i flugan men inget fastnar. Vattentemperaturen har varit uppe i 11 grader, så en viss oro fanns för att öringarna skulle vänt till havs innan Emmas ankomst. Dagens mål är förstås att Mörrums-Emma ska få knarr i sin Classicrulle.

En kaffesugen Emma kommer uppåt när jag fiskat av ett annat farligt ställe, Vassnacken. Där har en kraftig öring vältrat sig i ytan: den kom efter min streamade fluga och ångrade sig sedan i en jättelik gryta av silver och mörkbrunt vatten. Vi passar på att både fika och luncha när solen äntligen värmer lite. Under eftermiddagen ser jag minst 5 fiskar visa sig på ovanligt retfulla manér. Stora klunsar som kastar sig upp ur vattnet men vägrar göra ens den minsta ansträngning att komma efter flugan. Envist kastar jag över fina pooler i hård nordvästlig vind, bara för att se fisk visa sig när vi glidit förbi. Hoppas Emma är mer vindskyddad på sin långa exkursion nedströms, än där jag är med pappa mitt ute på ån i en liten båt.
Börjar undra lite vad det är fråga om. Emån nästan ska ju vara generösare än såhär, när det slår mig att det ju är dymmelonsdag (dagen då man luras och sätter lappar på varandras ryggar m.m.)! Jösses, inte konstigt de är snåla idag, fiskarna! Gör ett försök till på den store jag sett tidigare. Även om hon struntar i flugorna visar hon sig i alla fall. Som i slow motion kommer hela fisken upp ur vattnet, vinkar med stjärtfenan och det går nästan att höra ett fniss innan en kaskad av soldränkta droppar faller över poolen.

Kall efter båtturen möter jag Emma, som istället är genomsvett efter sin långa promenad. Hon har fått en abborre och en gädda men det är silvret hon vill åt. Vi kommer överens om att hon ska fiska Vassnacken och Övre Corner innan vi gör ett sista släng på Nacken och åker hem. Vinden har stillnat ur och jag promenerar neråt. Fiskar Nedre Corner och börjar gå mot Bruksnacken när det ringer i telefonen. Hallå? Emma? Ett samtal utan någon där betyder sällan något annat än att det är fisk på gång, så jag springer uppåt. När jag hinner fram har Emma beachat en riktigt fin fisk ”Jag vågade inte vänta längre, det är andra gången jag har den inne nu!”. Så skönt, tjejen från Mörrum gjorde det: Hon lurade dymmelfiskarna!
Det betyder att hon säkert vill komma igen nästa vår, hoppas det, men då blir det på en annan dag om jag får bestämma.

Amanda Klippinge