Opening days on the River Tweed 2013

Tor, 31 januari

Efter en väldigt gropig flygresa från Frankfurt, landade vi till slut på andra försöket i Edinburgh. Puh! En av de jobbigaste landningar vi varit med om. Alla andra var redan på hotellet, så vi fixade snabbt en hyrbil och gav oss iväg. Innan vi kom fram till hotellet var vi ju tvungna att ta en titt på älven. Efter att varmluft strömmat in över de snöbeklädda kullarna och regnvädren avlöst varandra, var nu river Tweed en mycket hög och kall älv som påminde av en blandning av ärtsoppa och oboy. Vi tog en sväng till den lokala redskapshandlaren för att fylla på med utrustning och flugor för hög, kall, färgad älv.
På kvällen hade vi en mycket god och trevlig middag ihop med de andra och diskuterade förutsättningar och förhoppningar. Det hela liknade det som vi hade i Maj 2012 när vi var här senast. Då var älven inte riktigt lika hög, och klarnade fort. Efter det hade vi ett fantastiskt fiske. Så förhoppningarna fanns.

Fre, 1 februari, Opening day!

På morgonen försökte några koppla upp sig till internet så gott det gick för att se om vattnet gått ner något. Tyvärr har det varit mycket svårt att få uppkoppling på internet på hotellet, därav denna sena bloggning. Någon lyckades till slut med detta och vi fick med glädje se att älven sjunkit något. Vi åt en stadig frukost och gav oss iväg.
Vid älven grusades våra förhoppningar, då det visade sig att vattnet fortfarande var väldigt högt och tyvärr mycket färgat. Sikten var ca 15 cm.

De som var på nedre sträckan fick beskedet att det var meningslöst och att de skulle satsa på eftermiddagen. Jag (Jonas), Mattias och Peter körde på ändå uppe på den övre sträckan. De annars så attraktiva poolerna var nu insvepta i denna höga brunaktiga sörja, och allt liknade mest en stor kanal. Våra ghillies sa att vi kunde försöka på två platser, men att de i stort sett tyckte att det var omöjligt. Men efter 30 minuter fick vi ett samtal att Mattias fångat en seatrout kelt (utlekt havsöring) i första repan. Gott tänkte jag, då fungerar det ju.

Hela dagen kämpade vi på utan ett enda drag i flugan. Vi testade allt som fanns i asken och alla linor, men ingenting. Vi hade dock en trevlig dag, med gott kaffe som Peter kokade på den öppna elden. På eftermiddagen kom Magnus (Klintan) upp och testade lite med sina ”skagit” linor. Efter en liten repa, så hade han landat två kelts (utlekta laxar).
Hoppet tändes igen, men på middagen senare på kvällen kunde vi konstatera att det var det enda som fångades på hela älven.
Vi hade en fantastisk middag med mycket gott vin och spekulationerna startade igen för morgondagen. Det skulle bli kallare på natten och inget regn. Detta skulle i sådant fall innebära att älven klarnat och sjunkigt väsentligt och för första gången i år bli riktigt fiskbar.

Resultat:
Mattias 1 seatrout kelt
Magnus 2 kelt

Lör, 2 februari

Morgonen började som vanligt med en härlig frukost med färsk frukt, hemlagad yoghurt, gröt, toast, haggis, blodkorv, kaffe, the, 2 sorters hemlagade korvar, ägg på olika vis och flera goda juicer. Med denna något bastanta frukost i magen, kände vi oss redo för att utmana river Tweeds svårvadade och kalla vatten. Strömmen var ju ovanligt hård nu så vi behövde något extra kilo till vadningen. Idag var dreamteam åter komplett och vi blev fulltaliga med Magnus Klintheim. Och ni som följer oss kommer nog ihåg att det var han som lyckades med konststycket att fånga årets första lax i Tweed 2012. Detta dokumenterade vi på en film som vi gjorde om ”The Openingdays on the Tweed”. Filmen har fått fantastisk kritik här i Skottland och var vi än går så kommer det fram folk som vill tacka och gratulera oss till en så fin film.

Åter igen så lottade vi start ordningen för dagen. Ännu en gång skulle Magnus starta vid ön, och jag och Mattias började längre ner. Vattnet var mycket kallt och hade en grumlig ton som svepte bort all sikt av flugan efter tre decimeter. Jag intalade mig hela tiden att fisken säkert ser flugan mycket bättre än vad vi gör.

Solen började värma och vinden lade sig, fåglarna kvittrade och det kändes som våren var på väg. Jag har bara hunnit vada ut i vattnet några meter, när Jonathan kommer flinandes på stranden. Guess whos a lucky bastard? ropar han ut till mig. Magnus igen!! Helt otroligt, Magnus hade i sitt allra första kast krokat och landat en lusad springer på ca 7-8 pund. Fantastisk! Årets först fisk igen!

”Ghillisarna” ringer runt och kan senare konfirmera att det inte fångats någon fisk innan, och att det nu stod klart att Magnus ännu en gång lyckats med bravaden att fånga årets första lax. Glada som spelemän fiskar vi vidare och jag lyckas landa tre kelts innan lunch. En av dem slåss ganska hårt så vi hoppas en stund att det är en Springer, men det visar sig vara en mycket välbehållen kelt. Mattias har inte en dragning, och Magnus landar en kelt.

Vi lunchar i hytten, skålar och grattar vår kompis Magnus till en fantastisk bedrift. Årets första lax två år i rad, grymt!

På eftermiddagen, har vi endast 3 timmar på oss så vi kör igång direkt. Magnus hamnar nu längst ner, Mattias tar andra sidan efter att blivit rodd över av vår head ghillie Jim. Och jag startar vid ön. Bara efter några kast ser jag Mattias kroka upp, spöet bugar djupt och jag hoppas på en lång fight. Tyvärr kommer fisken in ganska snabbt och som vi misstänkte var det en kelt.

Vi fortsätter att fiska och precis när jag står och tittar på Mattias som är ca 100 m bort hoppar en stor fin Springer mitt i strömmen. Jim hörde plasket från andra sidan och hoppar vigt i båten och ror över till mig igen. Han vet precis hur han ska placera båten för att jag ska kunna fiska av kanterna effektivt. Efter tre kast hugger första fisken, den känns mjuk i rörelserna så jag förstår att det troligen är en kelt igen. Jag landar den ganska snabbt och det är en kelt på ca 70 cm.

Ut igen i båten, två kast till så kommer en liten dragning. Jag väntar och då kommer nästa dragning, då släpper jag slingan och krokar. Spöet bugar snabbt och släpper lika fort. Jag har två till små dragningar men inget. Mattias kämpar på andra sidan.
Nu närmar vi oss platsen jag såg fisken hoppa på, jag vänder mig om till Jim och han nickar. När flugan vandrat genom det disiga vattnet ner djupt och vänder upp, så kommer dragningen. Jag är beredd och släpper slingan direkt, krokar hårt. Och får några tunga gung som svar. Då tvärvänder fisken och tar på några sekunder all skjutlina och en massa backing. Jim ror allt vad han orkar för att jag ska kunna börja springa efter fisken. Laxen bara fortsätter nedåt i hög fart och jag måste springa efter den 60-70 m Till slut stannar den och kommer ganska snällt in. Till vår stora förvåning är det en kelt, inte jättestor men kanske 85-90 cm, helt otroligt. Jim har aldrig varit med om något liknande..

Vi samlar oss och hoppar i båten igen. Ut på samma plats och i med grejerna, här gäller det att passa på att fiska. De verkar ju vara i farten. Nu sveper linan så där härligt genom strömmarna, draget är perfekt och det känns att det snart kommer ett hugg. Och precis som väntat så kommer ”tuggningarna” i flugan. Jag väntar lite och släpper sedan slingan. Fisken vänder och jag krokar. Hårda stötar kommer direkt genom spöet och fortplantar sig ut i kroppen, och jag känner att det här är något annat. 15-fotaren är i botten nästan hela tiden men ändå vill fisken inte visa sig, Jim tittar på spötoppen och börjar skruva lite på sig. Han oroar sig för kanten en bit ut i vattnet som egentligen är land. Detta är ett gott tecken tänker jag, han börjar tro det är en riktig fisk. Kampen fortsätter med några små rusningar, men fisken håller sig ute i det djupa strömma vattnet. Efter en ganska lång och mycket tung kamp där jag börjar få kramp i armarna så kommer fisken till slut in i håven. Jim konstaterar direkt att det är en fantastiskt fin Springer på ca 12 pund som är alldeles nystigen och precis tappat lusen. Vi fotar den snabbt och jublar över en superfisk.

Men det är ju faktiskt huggperiod, så vi hoppar i båten igen och ror ut.
Jag repar av lina och lägger ut ett kast på samma ställe, ingenting händer så jag börjar nymfa hem flugan. Efter någon meter kommer ett hårt hugg och det är krokad fisk igen. Otroligt! Fisk i varje kast! Den här fisken är betydligt mindre och kommer in ganska snabbt till mig. Där tvärvänder den och gör en 40 m rusning rakt över till andra sidan. Den stannar och står och skakar på huvudet. Jag säger till Jim att det otroligt nog känns som en till Springer. Jag tar denna fisk hårt som jag brukar och den måste snart kapitulera mot pressen. En 8 punds lusad Springer synar nätmaskorna och lyckan är obeskrivlig.

Jag ropar direkt över till Mattias om han vill byta plats. Vi beslutar att göra detta och hoppas på att upprepa succén från 2012 då alla i vår grupp fick Springers. Efter några kast bugar Mattias spö djupt på andra sidan och alla håller tummarna. Tyvärr kommer denna fisk in ganska beskedligt och visar sig vara en kelt.
Vi fiskar på fram till mörkret men det händer inget mer denna dag.

Resultat:
Mattias: 2 kelt
Magnus: 1 springer 1 kelt
Jonas: 2 springer 6 kelt

Gänget på övre tappade tyvärr några fiskar och Peter fångade sin första seatrout kelt.

Efter att vi varit nere på Tweedside tackle där Magnus tog emot det fina vandringspriset som Jason Sweeney skulpterat firade vi Magnus fantastiska bedrift med champagne. Vi konstaterar att de tre springers vi fångat var och är de enda fångade i år på hela älven.
Men nu börjar förhållandena för laxfisket i älven bli riktigt bra och det kommer troligen att släppa rejält på måndag då fisket tas upp igen.
Jag och Mattias har stannat kvar för att testa en annan sträcka i 2 dagar, så vi ser med spänning fram mot morgondagen.

(Foton: Mattias Helde, Magnus Klintheim, Jonas Runnberg)

Mån, 4 februari

Det är måndag och jag och Mattias är fortfarande kvar i Skottland. Söndagar är inget fiske i skottland och vi ska fiska två dagar till här i paradiset för vårlaxfiskare. Efter frukosten så styrde vi vår kosa nedströms längs älven till sträckan Lees. Här ska vi försöka hitta årets första fisk på deras sträcka. Vädret var helt ok och temperaturen låg på fina 6 grader. Vattnet var steady och hade en fin gråaktig ton.

Vi träffade ghillien Malcolm vid hytten på Lees och han informerade oss lite om läget: Vattnet skulle börja stiga och det var ett oväder på väg in. Tyvärr var även vattnet nu för högt för att sträckan skulle fungera bra, så förhoppningarna sjönk fort. Men vi gillar ju när det är svårt så vi tacklade spöna och körde igång på den angivna platsen vi fått.

Sträckan är riktigt lång och man måste ha bil för att ta sig mellan poolerna. Vi insåg väldigt fort när vi till slut kom fram till vår del, att detta kommer vi aldrig hinna fiska av innan lunch. Pooler som är 200-300 m långa tar en stund att fiska igenom. Vi startade vid mitten av sträckan och fiskade oss nedåt. Efter ca 30 minuter kom väderomslaget. Vinden ökade otroligt fort och med den kom regn och snö. I byarna var det säkert över 20m/s och kasten var minst sagt svåra att få till. Sträckt tafs var något som endast uppnåddes med ren tur, oftast hamnade flugan 3 m uppströms linan. Men vi kämpade på i vinden som ibland fick en att tappa balansen och strax innan lunch började det hända saker. Jag tappade först en fisk som jag tror var en Kelt sedan ett hugg och till sist en fast fisk. Denna var väldigt blank och såg ganska tjock ut, men efter att jag landat den kunde vi konstatera att det tyvärr var en Kelt.

Direkt efter det tuggar det rejält i Mattias fluga, han väntar och låter fisken dra lina från rullen. Han lyfter spöet och det är bara tomt..fan!! Vi tar lunch och får veta att det endast fångats en Kelt på den övre sträckan. På eftermiddagen kör vi boating (fiske från båt). Mattias har ett riktigt race där han tyvärr tappar tre fiskar och har ett par dragningar till. Jag tappar en fisk och har en som tuggar en stund på flugan men vill inte ta den. På hela älven idag har det fångats endast 7 fiskar, och det beror troligen på det extrema väder som varit hela dagen. Nu snöar det rejält ute men I morgon ska vädret bli stabilare så vi hoppas på bättre tag i fiskarna då.

Resultat:
Jonas 1st Kelt

Snart spöböj igen…..Jonas och Mattias

Tis, 5 februari

kl. 22.30

Snön hade vräkt ner hela natten och vattnet hade stigit med en något brunfärgad ton. Vi kom igång på morgonen med en sedvanlig menyfrukost. Väl nere på Lees så var vinden en riktig plåga. Men vi kämpade på hela förmiddagen på den nedre delen av sträckan och till slut fick Mattias utdelning i form av en Kelt. På eftermiddagen började Mattias nedanför hyttan och jag en bit utanför. Ganska fort visade det sig att Mattias återigen dragit vinstlotten. Jag hade bara börjat fiska när jag såg att båten roddes in till den ena kanten. Det tog lång tid vid landningen och jag tänkte att det nog var ”springertime”för Matte.

Någon timma senare är det dags igen, båten rors in mot land med Mattias i spetsen. Allt verkar vara väldigt lugnt och jag ser hur det plaskar vid båten. Sedan tar det lång tid innan jag ser att de landar något där nere. Hmmm har han landat två Springers? Kan det vara så bra? En stund senare kommer en väldigt nöjd Mattias gående längs stranden…
Här är hans berättelse:

”Vi hade kämpat hårt 2 dagar i stormen på Lees, men eftersom sträckan är formad som en hästsko så finns det partier där det går att kasta i medvind. Vi började på ett sådant ställe imorse. Där hände inte så mycket till en början men vid 13-tiden hörde jag Jonas svära högt 3 gånger inom en kvart, kort därefter fick jag en kelt så jag tror det var en väldigt kort huggperiod då. Jonas hade 2 dragningar och tappade en fisk. Sen stressade vi i oss lunchen då vi såg att vinden hade lagt sig. Efter det åkte vi upp till den övre delen av sträckan för lite ”boating” med våra ghillies Paul Hume och Malcolm Campbell som jobbar på sträckan, jag fiskade Cauldstream pool och Jonas Ledges pool.

Efter ett tag i båten så kände jag det strama till i linan och det var fast fisk på flugan! En våldsam fight startade och jag misstänkte genast att det var en stor springer.. Efter 10 min lyckades Paul håva den och då såg vi att flugan satt i buken. FAN också tänkte jag. Nåväl vi fotade den (se nedan) och fortsatte fiska. Eftersom det var så mycket vatten, grumligt och hård ström fiskade jag med s6/s7 + 10 fots supersinktafs och det förklarar kanske felkrokningen. Jag tog av tafsen och efter några kast kände jag en dragning i flugan, lät den gå några decimeter på rullen och krokade upp den! Ännu en fisk på kroken, kanske en kelt, kanske en springer? Fighten var lugn i början men blev värre efter en stund. Jag misstänkte efter en stund att det var en nystigen fisk och efter ca 5 min kom den i alla fall in i håven och vi såg då att det var en SPRINGER!!! Jag blev överlycklig, krokade av den, fotade den och släppte ut den i underbara Tweed igen.

Paul undrade om vi skulle fortsätta men jag var supernöjd och slutade fiska, det kändes underbart att få en fisk efter vårt hårda fiske, i dessa svåra förhållanden. I morgon åker vi hem, än en gång efter ett underbart fiske i Skottland, men snart är vi tillbaka, 24 mars landar vi igen i Aberdeen, då med 3 veckors fiske framför oss…”

Vill ni hänga med till River Dee i vår så hör av er ganska snart. Vi har några platser kvar så tveka ej för länge om du är sugen.

Gjorde en liten film om våra underbara dagar..

Snart hugger det igen! Mattias och Jonas