3 veckor har gått sen hemkomsten från Skottland och en underbar vecka med min dotter vid ”The banks of River Dee” och nu är det dags för en liten sammanfattning.. Flyg + hyrbil + B&B var konceptet denna vecka och det var både billigt och bekvämt.. Vi körde från Glasgow mot Aboyne via Perth och Breamar mot de snöklädda bergen där Dee har sina källflöden. En underbar väg med får och lamm på öppna landskap och hjordar av hjort längs vägen och molnen alldeles över huvudet.
Dagarna o Skottland var en social pappa/dotter fullträff på alla sätt o vis.. Upplägget den veckan var fiska varannan dag och dom andra dagarna var spikad åt Antonia.. villkorslöst!! Även om jag vill kolla in whiskeydestillerier var det inte att tänka på.. Tror många inklusive mig själv ställde sig frågan.. Hur kan ha åka och fiska och ta med sig sin 10 åriga dotter??.. d
et är ju upplagt för konflikter och fiska är väl inte att tänka på.. Vi hade nog bara 1 tillfälle och då var det jag som fick ett bryt när Antonia såg en orm av en längd på ca. 10 cm och vägrade vara kvar vid en av Aboyne Waters mest produktiva pool.. När den dessutom var ofiskad så förstår ni kanske hur jag reagerade.. Men efter att jag också hoppat av irritation i 10 minuter insåg jag läget.. ( tur att man har en utbildning som tonårsföräldrarådgivare.. ) och jag packade ihop fiskegrejorna.. Antonia ska ha en eloge för sitt tålamod de dagar (09.00-17.00) som jag fiskade.. hon fotograferade mig, läste läxor, fiskade naturligtvis, pysslade med sina dockor och naturligtvis lekte med vår gillies hundar Sam och Koistie. Detta tillsammans med att Aberdeen bjuder på en uppsjö av aktiviteter för en förälder med sitt barn.. Tivoli, strandbus, bowling, experimentverkstad och shopping gjorde att vi hade underbara Antoniadagar i solen. Fisket var för mig en underbar upplevelse och som jag hade väntat på i 1 1/2 år. Aboyne water som vår sträcka heter ligger i middle Dee, och att få lägga ut sin fluga som ”rod owner” i en av flugfiskevärldens mest kända älv för första gången var en känsla utöver det vanliga. Jag får vara nöjd med de 3 dagarnas fiske som jag hade.. 
kontakt med 5 fiskar men ingen som ville följa med hela vägen var mitt facit denna vecka. Med vattenstånd en bit över det optimala gjorde att laxarna valde andra pooler att parkera i och vid Aboyne Water valde dom att gå rakt igenom.. Men det är vi laxfiskare vana vid.. eller hur?? Men vi var där för att lära och jag fick ändå många timmars fiske där varje kast gav lite mer erfarenhet av hur linan rörde sig i vattnet och 5 potentiella ståndplatser där jag hade kontakt.. Men gudarna ska veta att det kändes som att det skulle kunna suga i en springer hela tiden i detta kungliga vatten.. Antonia tyckte också att hon hade en stöt i linan vid ett av tillfällena när hon fiskade och vem vet?? Vid några pooler fungerade det bra att jag lade ut var 5:e kast åt henne och hon stod bredvid och tog över 15-fotaren och koncentrerat följde flugan och linans resa genom genom det flyende vattnet. En av mina intentioner denna vecka var att skapa ett intresse och lägga en grund för fiskeintresset hos min dotter. En mysig avslutning var när vi fredags e.m. skulle säga adjö till vår Gillie med lite dricks, och Antonia i en förnyad tradition ge Sam och Koistie lite dricks i form av ett varsitt hundben och lite godis. När hon stod och väntade på hundarna kom Sam(Labrador) springande 
med ett paket i munnen och lade vid Antonias fötter. Hon hade fått en avskedspresent av Sam i form av ett inramat fotografi med ett foto av honom på.. Behöver jag säga att Antonia grät hejdlöst när vi åkte därifrån och ville inte åka hem.. När vi sen pratade om vad hon ville bli när hon blir stor sade hon så här till ett lycklig laxfiskande pappa. ” -Jag vill bli fiskare, fotograf och gillie när jag blir stor..” och jag svarade med blixtens hastighet.. – Du har mitt fulla stöd amore!! och med den meningen avslutar jag denna resa.. 🙂
Fish the fly high where ever your rod will lead you / Tony
