För ca:10 år sedan fick jag chansen att fiska en älv på Island, den hette laksau men kallades Dronningen. Namnet fick hon för hon är den förnämsta. Tyvärr fiskade jag inte med fluga på den tiden men det måste varit underbart att få skicka flytlinan över de djupa strömmarna mellan lavasprängda branter.
Jag tänkte på detta när jag gick längs vår egen drottning här på västkusten i onsdags kväll. Säveån är ju en helt fantastiskt vacker å, med en naturrikedom och skönhet som oftast är ovanlig för oss laxfiskare. Tyvärr är ju som alla vet inte laxrikedomen lika stor men det kanske är på väg att ändra sig får vi hoppas. De arbeten som Säveåns flugfiskesällskap lägger ner på ån är just nu omfattande och planerna för henne ser mycket lovande ut. Öringfisket som bedrivs uppströms är tidvis helt fantastiskt. Miljön här uppe är hänförande och öringarna likaså. Fisket är i stort sett endast c/r vilket tryggar stammen för framtiden. Har man möjlighet att få prova lite torrflugefiske med lätt utrustning här så ska man göra det. absolut balsam för själen.

Men nu stod jag och funderade??? Ska jag satsa på ett riktigt tidigt fiske? Eller sova ut?, det har ju varit lugnt och varmt länge. Men vattnet gick högt i havet i natt?? Äh jag gör en chansning. Klockan ringer 03:00 trött, trött igen. Men upp och hoppa. Borde bundit någon fluga igår men jag slocknade. In i bilen och iväg, framme vid holmen vid 04:10. Jag börjar fiska mig ner under bron och ser några feta braxar, de vill inte ha min fierybrown fluga. Rundar buskarna och fiskar ner mot Dickson. Flugan går lite långsamt så jag twistar hem linan, plötsligt börjar det sträcka i linan, om jag var cool eller bara väldigt trött vet jag inte men jag bara fortsätter att twista. Ute i ån gungar det och en jätte plog ligger bakom linan, det sträcker till och jag krokar.
Tunga gung och en rusning följer. Laxen går upp i ytan och visar sig, en längre rusning och ett hopp. Hon är ganska lugn men går ofta upp i ytan och slår så där brutalt med huvudet. När hon tar sin första tur in emot mig, laxen gör ofta det straxt efter krokningen, det är nästan som att de vill kolla in vem som står i andra ändan och drar, så tippar jag henne runt 7 kg. Hon är inte helt blank men väldigt grov över ryggen. Efter ett par minuter, där laxen hela tiden strävar mot att hålla sig i närheten av ståndplatsen, får jag till slut in den på grundare vatten. Några sega vändor ut igen . Jag kör med 0,33 fluocarbon och det ska ju hålla, men med en storlax i andra ändan känns den väl tunn. Hon välter på sida och jag tar tillfället i akt och beachar henne mot gräskanten. Jag går fram för att taila, men innan jag är framme ställer hon sig upp igen. Hon står helt lugnt på grundvattnet med ryggen över ytan, Jag går försiktigt fram och tar tag runt stjärtspolen. Hon bara står kvar lugnt och viftar lite på fenorna. Det känns nästan som hon redan vet att jag ska släppa henne.
Herregud vilken lax !! En kanonhona- riktigt grov och otroligt hög.
Skit också ingen kamera…. Åhh man vill ju ha ett minne från en sån här fin fisk. Jag ringer fiskebroder Tony, jag vet att han brukar smyga runt både på nätter och tidiga mornar så här års. Mycket riktigt han är på jakt och kommer givetvis som ett skott. Vi plåtar henne under det lummiga grönverket i Dickson, de första solstålarna börjar leta sig igenom och de sedan länge vakna fåglarna sjunger en symfoni längs ån som får det att knottra sig på armarna. Detta är livet. Vi mäter henne till hela 101cm och uppskattar vikten till runt 11kg. Hon är något färgad av att säkert stått i ån i ett par veckor, och har fått lite strimmig teckning på stjärtfenan.En riktig Laxdrottning.
Jag släpper henne och hon tackar för sig när hon glider tillbaka ner i det skyddande djupet. Kanske får man chansen att stifta bekantskap med hennes avkomma om några år.
Tack Tony för utryckningen.

Snart spöböj igen….Jonas