Underbart väder på morgonen

Under jullovet som gått har jag kämpat sida vid sida med min son Robin som går i Sportfiskegymnasiet i ForshagaAkademin.  Innan grabbarna gick på lov så var det några av dem som bettade om största gädda under lovet. Robin som alltid är på hugget i tävling och fiske var självklart med. Jag nämnde detta för (Kryddan, Monstret)  Mika och han var självklart på att jaga de riktigt stora madamerna tillsammans med Robin.

Vi gick hårt ut redan första dagarna på lovet och Robin toppade första dagen med en riktigt fin fisk på fina 6,3kg. Som jag förstod så ledde han med denna fisk ett tag innan Jul. Tyvärr kunde vi inte fotografera fisken då det hade blivit kallare hela dagen. Vi valde en snabb vägning och räknade med att våra vittnen skulle duga och fisken fick friheten åter oskadd.

På jul åkte vi upp till Nyköping och Vi var riktigt spännda på annandagen när vi äntligen fick sätta ut våra spön på dammen. Robins jättegädda från förra året var givetvis målet, eller kanske storasyster… Vi fiskade i 2 dagar och upplevde ett extremt antiklimax då det visade sig att fisken var väldigt svårflörtad dessa dagar. Största fisk denna gång blev en i och för sig väldigt vacker

4-kilosfisk

Tillbaka i Alingsås igen, tipsen om storgäddor började komma in och killarna i Robins klass hade nu slagit 6,3kilos gäddan 2 gånger. Största gäddan var nu på mycket fina 9,2kg och det började bli bråttom.

Vi riggade prylarna ännu en gång och gav oss ut med ryggsäcken full med mat och kaffe. För det behöver man när man fiskar efter de stora, ja vi gör faktiskt det. Vi kör alltså inriktat fiske efter stor gädda. Detta leder oftast till väldigt långa perioder utan hugg, och då lagar man mat, dricker kaffe och pratar om livet. Vilket slog ihjäl många timmar för oss, med en kille på 16,5 år i gänget så finns det mycket att prata om.

Vi kämpade hårt denna troliga sista chans för Robin och vi fick några napp men bara små.

I slutet på dagen får Robin ett hugg som verkar gå fint i bra fart. Robin vevar ner spöt mot hålet och klipper till med ett rejält mothugg. Två jättetunga gung svarar och sedan brister linan. ÅHHHH F……N!!!  Hur stor den var vet man ju aldrig ,men troligen matchstorlek för tävlingen.

På vägen hem sitter vi och pratar, och Robin vill ut igen såklart. Jag kommer plötsligt på att jag är nog ledig en dag till innan han ska hem till skolan. Jag ringer Mika och förklarar läget, bra då kör vi på i morgon med.

Mika

På morgonen vräker snön ner och vi får stålsätta oss för att inte ligga kvar i sängarna, Robin hade nog sovit 3 timmar, kalas. Mika kommer bli sen då han har snöskottningsjouren.

Väl ute är vädret hemskt, kall blöt snö och hård vind. Men med samarbete får vi ut våra spön. Idag kör vi som vanligt för att lotten ska avgöra, varannat hugg och Robin börjar.

Första hugget kommer direkt, bom fisken bara släpper. Min tur nästa, japp en fin gädda på ca 3,5 kg. Robin igen fisken släpper innan  vi hinner dit. Nu tänker jag att Robin ska få köra alla hugg resten av dagen. Det blir flera stycken men det vill sig inte. Vi står och tittar på hur linan rullar av rullen och Robin krokar…tomt f.n . Då fäller ett spö lite längre bort, Robin är trött på att det jävlas och tycker det är min tur.

Linan rinner av i full fart och jag krokar direkt, det tynger i rejält och jag börja veva in fisken. Den känns ganska bra säger jag till Robin, men fisken kommer ganska lätt med. Plötsligt tar det stopp och jag tror sänket fastnat i iskanten. Sakta kan jag lyfta fisken, och när den närmar sig ytan så drar den iväg i en jätte rusning. Robin bara jublar..ha ha ha ”ganska bra” fan den är skit stor!!!   Såhär fortsätter den en bra stund och jag börjar bli lite rädd för att linan inte ska räcka. Den vänder tillslut, men gör flera liknande rusningar. Det närmar sig den första skymten av fisken och plötsligt fylls hela hålet med en gäddrygg….åhh jäklar vilken best, säkert runt 10kg säger Robin. Nu börjar ett riktigt kallt och svårt jobb. Fisken ligger under hålet men är för stor att gå upp i hålet själv, vi kör ner armarna i det iskalla vattnet men lyckas inte. Vinden viner och de blöta kalla armarna blir snabbt nedkylda. Jag inser snabbt att vi måste få upp den snabbt innan vi tappar känseln helt i armarna, fingrarna har för länge sedan försvunnit. Isen är säkert 35cm och fisken upplevs lika hög, så det krävs att jag sticker ner hela armen för att få in fingrarna under hjällocket och kan lyfta upp fisken i hålet. Robin tar över och lyfter fisken i säkerhet på avkroknings ytan. JAAAAA!!! vilken fisk, vi jublar och gråter nästan av de helt stela iskalla och nedkylda fingrarna. Robin assisterar mig tappert med kamera och vågnät trots att han inte känner sina fingrar längre, tyvärr blev bilderna inte i toppklass men håll tillgodo.

Fisken fick gå väldigt snabbt tillbaka och det gladde mig stort att den bara var krokad i mungipan. 117cm och 12,1kg!! Nytt PB!

Jag sa till robin att det var verkligen synd att han inte tog spöt det hade nog räckt till seger. Men han var inte det minsta ledsen för det, tvärtom jätteglad och uppspelt av fångsten och mitt nya person bästa. Han fick ju sitt monster förra året.

Snart spöböj igen……..Jonas