Jonas i sin vanliga fiskeposition

Sista chansen! Mörrum 29-30 Sept

Text: Jonas Runnberg
Images: Thomas Schönström, Jonas Runnberg
Editing, layout: Mattias Helde

Nu har vi äntligen kommit till min favoritårstid, allt liksom får ett avslut och blir med den nya,  friska och svala luften som en omstart för naturen. Visst kan man känna tvärtom när allt falnar och dör men för mig och många med mig är detta början på en härlig tid. Allt blir krispigt,  fräscht, och vindarna för med sig en doft av hö och fallna löv när man går längs älven. Fiskarna vaknar också till liv av det allt mer kallare vattnet och blir plötsligt mer lätta att ha att göra med. Tyvärr för denna tid med sig ett fiskeförbud för alla oss som älskar vårt lax och öringfiske. Men detta har ju givetvis ett mycket viktigt syfte, och vi får nöja oss med de substitut vi kan komma åt. Numera finns det gott om anläggningar som satsar på storvuxen regnbåge som faktiskt kan ge oss riktiga fighter, där man får köra fisk hårt på rullen. Men först ska vi avsluta denna säsong.

För 2 år sedan guidade jag och Mattias ett gäng Isländare i Mörrum i Maj, det blev givetvis ingen fisk men 2 chanser fick dom under 3 dagar. En av dessa killar, Ingólfur hade precis flyttat till Sverige och var sugen på att få känna på det Svenska silvret. Efter vårt första möte hörde Ingo av sig, han behövde hjälp… Jag måste få drilla och fånga en lax.. Alla vi som har detta i blodet vet att man blir inte så himla rolig att tas med när denna drog uteblir för länge. Vi provade flera ställen det året, men det är väldigt svårt att fånga lax i Sverige på beställning och när Ingo fick sitt nya jobb på sjön och skulle iväg för 3 månaders jobb så var han dömd. Vi lovade att sätta ihop ett fiske, vilket jag gjorde men när det var dags så var alla älvar för varma och det slutade med en liten havsöring i Örekilsälven. 2 laxar hade han inne för landning i Mörrum men det ville sig inte hela vägen, och dagarna efter så var det dags att dra ut till sjöss igen. På mail fick jag ett nödrop från Barents hav. ”Jag kommer hem 26/9 måste fånga lax!!!!!” .

Eftersom vi redan bokat fiske med vår gode vän Bengt Kläppe i Mörrum så fick även Ingo hänga med på detta.  Till denna brokiga skara slöt sig även Thomas Schönström, en kompis och profil inom Svenskt sportfiske som hängde på oss till Skottland i år och sånär lyckades landa sin första springer. Han har även bloggen Åtankar där ni kan läsa om samma resa utifrån hans tankar och upplevelse. Thomas som är en grymt duktig öringfiskare har även han börjat fastna för laxfisket, men den slutgiltiga dolkstöten fattades…en fisk över 100 cm. Dessa megafiskar ger på flugspö drogen sin rätta verkan, och man blir nog aldrig sig riktigt lik efter det. Mattias kunde dessvärre inte hänga med denna gång för han skulle jaga hare i Härjedalen.

Vi möttes upp i vår lilla stuga kvällen innan, och när jag som siste man anlände så var stämningen redan hög. Det klingade i glasen och kaffebryggaren gick glödhet, Ingo som sedan flera år tillbaka endast dricker kaffe som berusningsmedel stod likt en rugbyspelare på trappen och väntade på passningen av kaffepaketet när jag svängde in på parkeringen. Alla fick vad de behövde och vi avnjöt en buffé av skaldjur första kvällen. Spekulationerna var som vanligt höga och jag försökte givetvis vara realistisk med tanke på fisket innan oss och sa att 1 fisk på 2 dagar borde vi få. Men man vet ju aldrig…

Mörrumsån på morgonen

Morgonstund har guld i mund….. frukost och sedan iväg. Killarna är ivriga och jag är ju som vanligt lite segstartad. När jag går längs älven så stöter jag på dem en efter en, vi har delat in sträckan i 4 ”beats” och mitt beat ligger längst bort från huset. Alla har kommit igång och det känns väldigt hett. Sist passerar jag Ingo, han har redan fiskat av nästan hela sitt beat och börjar närma sig mitt. Vi tjötar lite sedan går jag vidare. När jag kommit ner till gränsen mellan min och Ingos sträcka går det upp en stor fisk och visar sig lite irriterat, en sekund senare kommer en mindre fisk i full fart i ytan. Och medan jag står där och funderar på om jag ska lägga på dem går nästa fisk upp på samma ställe. Jag kommer på Ingo och löftet jag har att infria, en snabb promenad upp till honom och en ännu snabbare förklaring om läget. Ingo som är en mycket rutinerad laxfiskare förstår att det är ett grymt läge som snabbt kan gå förlorat om man inte fångar chansen. När vi kommer ner är allt stilla, och man kan knappast tro att det i detta sega lugnflyt finns bitvilliga laxar. En regnfågel (spillkråka) flyger över ån med sitt karaktäristiska läte och allt liksom går in i sin stilla morgonlunk igen. Jag visar snabbt var och hur jag tror att man ska fiska denna plats och går sedan en bit nedströms. Dimman har precis lättat och luften börjar värmas upp, hade det inte varit för tranorna som sträckte så hade man trott det var en högsommarmorgon. Jag repar av lite lina från rullen och vänder mig om uppströms för att precis få se Ingo kroka med sitt nya Switch spö. I samma stund bara skriker han ut… I LOVE YOU MAN!!!!! Det går inte att ta miste på att han väntat länge på detta. Det mjuka enhandspöet böjer sig ända ner i den utdragbara butten när laxen vänder kraftfullt i ytan. Fisken går tungt och Ingo drillar hårt, den gör några vändor men låter sig tämjas ganska lätt och efter ett par minuter tar jag chansen och tailar fisken. Det är först nu som vi ser den på nära håll som vi förstår hur stor den är. Ingo jublar och jag med, vilken känsla…första laxen på 2 år, och så här stor. Ingo mäter den på sitt sätt till 107 cm men om jag mätt den enligt hur sportfiskarna kräver att fiskar ska mätas (på de längsta avståndet) i tävlingar så hade den i alla fall varit 110cm.

Ingos första lax i Sverige!

Dagen rullar på med ett helt fantastiskt höstväder och vi tar lunch nere i Laxerian i Mörrum centrum med Lars Terkildsen. Här har vi en mycket trevlig lunch med ärtsoppa och pannkakor samt träffar en massa gamla vänner, riktigt härligt att vara tillbaka. Tror jag måste komma hit oftare nästa år….pappaledigt 😉

Bengt Kläppe som alltid har haft en ”fiskeklocka” med sig de gånger vi träffast, har nu ett nytt tekniskt hjälpmedel att presentera. En hemsida där man kan räkna ut huggperioder efter ett diagram. Och det börjar ju bra, Ingos fisk tog exakt på huggperioden.

Efter lunchen tar vi det lite lugnt i huset och Ingo får sitt kaffe, Bengt har sagt att nästa huggperiod kommer vid 16 tiden. Så vid 15:30 börjar vi dra oss ut, jag sist som vanligt. Jag har nu den översta delen, där strömmen är som starkast och det går att fiska flugan på drift. Det finns inte mycket som slår ett laxhugg på driftande fluga.

Glad Jonas

När jag fiskar av en strömkant kommer hugget, några tunga gung och jag ropar fisk till de andra. De kommer givetvis springande för att få ta del av detta ögonblick. Fisken är ganska beskedlig och går mest djupt upp och ned i den tunga strömmen, efter några minuter kan jag vända in en riktigt tjock hona till Ingo som är beredd på landning, en snabb mätning ca 100 cm och några bilder sedan får hon friheten åter. Vilka fantastiska fiskar, så otroligt tjocka och tunga.

På kvällen får jag för en gång skull sitta bredvid och sippa på en öl medan maten lagas, Thomas som är en mycket duktig matlagare ska bjuda på långkokad lammgryta gjord på ”beugen” (skånska för bog) av lammet. Lammet får gott om tid i grytan och under tiden lödgar jag och Thomas oss i bastun. Världsproblem, linor samt flugmönster avlöser varandra och lite lätt mosiga ansluter vi oss till de andra. En helt fantastisk gryta avnjuts och det är helt tyst till en början med vid bordet. Det blir ett litet glas av Bengts Spey Dram som sängfösare och sedan i säng.

Nästa morgon blir det lite tidigare väckning med hopp om morgonfiske, grabbarna drar även nu iväg ganska omgående. Jag personligen brukar inte ha något vidare fiske då luften är kallare än vattnet och dimman ligger tjock, så jag tar det lugnt även denna morgon. Vid 8:30 tiden går jag nedåt och kommer till ”min”sträcka. Ingo är bara 50 m bort och jag står och spejar en stund. En fin fisk visar sig även denna morgon på gränsen mellan oss, Ingo är nästan framme och jag pekar på platsen. Han nickar att han sett den, så jag börjar fiska lite längre ned. Efter ett spöbyte tillbaka till sitt nya Switch tar fisken hårt på hemtag, ännu en gång jublar Ingo så det ekar i dalgången. Denna fight blir ganska seg då fisken inte vill rusa utan bara går upp och tillbaka i strömmen, efter några minuter tröttar dock det mjuka spöet effektivt ut fisken. När den kommer in till kanten kan jag landa en grymt fin hane på 97 cm och i toppkondition.

Glad Thomas!

Nu är det lunch, Pizzan gör jobbet och vi sitter en lång stund på verandan och bara njuter av fångster och gemenskap. Bruset från ån får en ganska lätt sömnig, men vi bestämmer att vi ska städa och sedan ta ett snabbpass innan det är dags att styra hemåt.

Sista repan börjar väldigt lugnt, Bengt kommer tillbaka efter att rekat lite och han tycker det är för varmt. Vi tar en fika och går sedan ner. Jag och Thomas sätter oss under en ek och snackar lite, jag berättar om magin i små flugor för laxarna ännu en gång. Då kommer jag på ,men det kanske är dags att verkligen testa detta.. Jag letar upp den minsta flugan jag hittar i asken en redbutt ca 1 cm vinge. Hur denna lilla sak ska kunna reta en stor lax mellan alla löv och småfiskar som ändå befinner sig i vattnet är svårt att förstå, men något visst är det. Jag vadar ut så långt jag behöver för att nå den plats jag tänkt mig, och lägger ut första kastet. På denna plats har jag fått för mig att man måste lägga flugan helt in till land för att det ska fungera, så nästa kast smiter in hela vägen till andra sidan. Flugan går kanske 2 meter så känner jag hur nått tar tag i den, jag väntar och känner hur draget och styrkan ökar i linan. Nu har den vänt och jag krokar, spöet bugar djupt och fisken går rakt upp i ytan och skummar den vit. Yes! tänker jag en superöring, sedan börjar fisken gå djupt och tungt så de tankarna försvinner ganska snart. Ingo som sett krokningen jublar igen och kommer lunkandes. Linan skär genom den oljiga vattenytan, solen har precis gått ner bakom trädraden på andra sidan och luften känns fräsch. Jag drar några djupa andetag av denna årets sista laxdrillning och bara njuter.  Sakta backar jag inåt, Ingo som alltid har lite skoj på gång fattar tag i mig och lyfter upp mig på banken när jag närmar mig. Vi skrattar gott med Thomas som förevigar det hela. Plötsligt vänder fisken precis vid mina fötter och ger sig iväg på en 70 m rusning, jag blir till slut tvungen att springa efter då den går farligt nära några rötter vid land. Allt går som det ska och jag kan kroka av en laxhona på ca 102cm från den lilla flugan.

"Vilka fantastiska fiskar, så otroligt tjocka och tunga"

Vi fiskar en liten stund till men beslutar sedan att bege oss hemåt innan det blir mörkt. Jag tittar ut över ån en sista gång lyfter på hatten och tackar så mycket för denna säsong. Ganska gott att tänka sig att ingen kommer fiska här innan det är vi igen om ca 5,5 månader. Är det någon som vill med då så är det bara att höra av sig till mig eller Mattias. Upplägget beskrivs under premiär Mörrum på vår sida fiskeresor.nu. Vill ni hänga med nästa höst hittar du info på: Höst Mörrum . Infon kommer uppdateras något..

Till historien ska nämnas att 4 av 5 fiskar togs exakt på de tider som Bengt levererade till oss, den 5:e fisken var Thomas och den togs ju på en extrem sänkning.

Tack Ingo, Bengt och Thomas för 2 riktigt trevliga dygn, och hoppas på snart återseende.

Snart spöböj igen……. Jonas