BONITO-BONANZA!
Bonito on the fly!
Inte många kan nog ha undgått att Boniton även i år har gästat vår västkust. Man har fångat dem ända från Öresund upp till Oslofjorden, men det folk mest pratar om är nog Bua. De sociala medierna har ibland svämmats över med glada fiskare poserandes med dessa minitunor.
Vi hade tänkt tanken för ett tag sedan att få testa på att bända dem med våra flugspön, men tiden hade helt enkelt inte räckt till. Men så för ca en vecka sedan drog vi ner till Bua för ett första försök. Klockan var 08:30 på måndag morgon och det stod redan 14 bilar på den lilla parkeringen. Väl nere på stranden blev vi nästan förstummade av den cirkus som redan var i full gång. 20 pers på land och 4:a båtar en bit ut. Det fångades fisk lite här och där, men mest från båtarna. Jag hade endast fluga med mig, men kämpade på ändå i den jobbiga vinden. Vi insåg ganska snart att det skulle bli väldigt svårt att få något på fluga denna dag, så vi fortsatte dagen med att iaktta de som fiskade. Båt skulle det bli nästa gång bestämde vi.
I det korta klippet ovan kan man se ett av flera stim med bonitos. De var mycket skygga, kom fluglinan över dem i luften drog de iväg, snabbt som satan.
Redan dagen efter pratade jag med en fiskekompis Håkan (som var med i Laerdal) på telefonen, jag berättade om vårt lilla besök och att vi tänkte försöka ta oss ut med någon form av flyttyg.
– Då ska ni åka med min son, han åker ut på havet i stort sett alla lediga tider han har sa Håkan. Grabben heter Mattias Johnsson och är en grym havsfiskare och medlem i ”Team Isola”.
Några dagar senare var det dags att komma iväg på denna efterlängtade tur. Det var lite gammal sjö kvar på väg ner från Åsa så gubbarna i fören blev dyngsura ända in på kroppen. Men vad gjorde väl det när vi skulle ut på denna spännade tur.
Väl nere drog vi igång fisket på en gång, skeppare Mattias sa att han bara skulle visa hur man gör och krokade en kanonfin Bonito i andra kastet.
Bloggens Mattias H följde fort efter, men tappade sin strax innan landning.
Rusningarna var grymma och huggen så hårda att spöet nästan ryktes ur handen på fiskaren. Vid ett tillfälle kom en fisk simmandes nära båten under drillningen, plötsligt blev den rädd och rusade iväg, herregud alla i båten bara jublade. Vilken hastighet och vilken acceleration!!
För mig (Jonas) dröjde det en stund innan jag lyckades få koll på knepen, men sedan landade jag fyra och tappade två i ganska rask takt. Efter lunch var det precis som att man stängde av på en knapp så slutade de nappa. Vi hade planer för kvällen och var tvungna att sticka tidigt, men det blir helt säkert ett till besök inom en snar framtid.
Detta var helt klart det brutalaste jag fått känna på här i Sverige, fiskarna var i ca 1,2 kg till 1,6 kg klassen. Men vid ett par tillfällen fick jag dra bromsen i botten och bara hålla i spöet, 20-30m runningline ute på några sekunder!!
Miljön är kanske inte jättekul, med så tätt av fiskare som det blir vid vissa tider, och all den skit folk drar dit men inte lyckas få med sig hem igen. I båtarna uppstår det riktigt hårda diskussioner om hur och var man får lägga sig med båten. Men man kan dra sig lite undan från denna cirkus och hitta några meter där inte så många vill fiska, här kan man säkert också få chansen på en Bonito.
Snart spöböj igen…. Jonas
Foton/video: Mattias Helde