Fick ett mess av pappa, ” kom upp i helgen jag har gjort i ordning donen och isen ligger tjock”.

Jag språkade lite med mina nära och kära, och vi beslutade oss för att ta en skön helg med mor och far i Nyköping.

Vi tog en sen tripp upp till Nypan, och ca 4 timmar senare var vi framme ute i lilla Brevik. Mor och far var vakna och vi hann med lite planer inför morgondagen, tjejerna skulle rida och grabbarna åka upp till sjön och kolla isen.

Upp tidigt frukost och iväg. Väl där fick vi veta att det var ok att fiska hur mycket vi ville och när vi ville. Jag och Robin var lite skeptiska, redan när vi hörde namnet ryggade vi till båda två,,

(Dammen ?) vi hade kanske en annan bild av sjön än den vi fick se här.  Den var väldigt mycket mindre än vad vi förväntat oss,  jag hade varit här en gång tidigare. Det var för tre år sedan och jag hade förmodligen förträngt det, men nu kom minnet tillbaka. En hel dag på en liten sjö som till synes var helt försurad, och hade ruttna björkar som omgav hela sjön. Jag förstod redan då att det inte skulle bli nåt. Och mycket riktigt inte en fällning på hela dagen.Trötta åkte vi hem denna gång och fast beslutna att inte komma tillbaka.

Men nu stod vi här igen, isen var riktigt tjock och vi åkte hem för planering och middag.

Nästa morgon var mor och far tillsammans med Robin ivriga och drog lite tidigare än oss. När vi ” jag, Emelie och Julia”kom fram  var de redan ute på isen och gjorde hål.

Jag stod en stund vid bilen och spanade ut över sjön, och den efter nattens snöande, vita isen. Det slog mig att jag åkt 40 mil enkel resa bara för att uppleva den misär  jag redan upplevt tre år tidigare. Och det som drog mig tillbaka var givetvis möjlighet till isfiske men främst det som hände efter att vi lämnat sjön förra gången. En äldre kvinna som bodde i huset vi sjön såg när vi lämnade och åkte hem. Hon gick ner till  isen och tog hand om våra gamla mörtar, satte krok över natten och fick 5 fina feta gäddor???

Vi gick ut på isen och närmade oss de andra, över huvudet på pappa såg jag det första donet fälla. Robin var snabb och lyckades dra den första, en liten tjock sak på ca 500gr. När de satt där och skrattade för att de bara hunnit få ut 3 don innan första gäddan var uppe så såg jag hur det sista de satt ut fällde. Snabbt dit, ännu en gädda fick syna det klara solskenet som vi haft turen att få denna fantastiska dag. Nu började en gäddbonanza som jag sällan skådat, vi han knappt sätta nya don innan det fällde igen. I rask takt hade vi fått 6 gäddor , alla utom en gick tillbaka. Men nu hade vi ju bara fått små, den största på ca 1,5kg.

Vi gjorde ett halvhjärtat försök att grilla korv, men så fort man tog i grillpinnen så var det dags att springa. Mitt i en tugga skrek Robin fällning!! Med korven någonstans mitt emellan sprang jag ut, Robin som är i stort sett självlärd inom  fiske stod redan och poserade med en fet 6 kilos. Dagens största.

Jag började  känna att det var dags att visa var skåpet skulle stå.  Jag spanade in ett don som rörde sig konstigt,  det dök och jag sprang dit. Fisken stod helt stilla och jag var tvungen att reta den, plötsligt drog den iväg sakta men bestämt. Det var en stor fisk,  den fick gå en liten bit till. Jag drog, fisken var tung och slogs fantastiskt hårt. Precis när jag skulle lyfta den ur vattnet, gapade den och fastnade med käften runt hålet.??? Fisken lossade och jag fattade inte riktigt vad som hänt…

Vi fortsatte att få hugg och fiskarna varierade i storlek. Emelie lyckades dra 4st varav en grymmt fin på ca4kg. Julia drog sitt livs första is gädda på ca5kg.  En lina brast och en annan tog slut innan vi han fram. Det var inga tvivel om att denna lilla “Damm” höll ett riktigt grovt bestånd av våra  skandinaviska krokodiler. Vid ett tillfälle fick jag känna på det största jag någonsin känt på angeldon. Denna madame tog tillslut mer lina än jag, och jag förbannade mig att jag inte tog med mig mina spön. Hur stor den var, kan jag bara drömma om och hoppas att vi får en ny chans. Med tanke på att jag dragit flertalet gäddor på vikter mellan 2- 14 kg, så menar jag att jag kan  avgöra när det är något extra stort .

Nu ska jag samla ihop prylar till nästa jakt efter de stora. Och mina lagkamrater  i västsvenska mästerskapen är redan ute.

snart spöböj igen….  Jonas

No Comments