Ja ni fiskebröder och systrar, nu har vi tyvärr snart gjort en säsong igen. Nedräkningen har ju som sagt börjat och man börjar nästan längta till nästa premiär redan. Men misströsta inte utan på med vadarna dessa sista höstdoftande klara dagar och ge er ut på jakt. Det är ju såklart gott om fisk i de flesta vattnen vid den här tiden på året. och man har goda chanser att få känna det så enormt beroendeframkallande hugget.. Men glöm inte att det är i huvudsak lekfisk som vi fiskar på, och de ska självklart behandlas med största försiktighet. Om man redan från början bestämt att man ska släppa eventuell fisk så kan man ju faktiskt trycka in hullingarna. Avkrokning skall ske i vattnet. Ge fisken lite hjälp att få krafterna tillbaka, genom att föra den fram och tillbaka i strömmen innan ni släpper den. På så sätt strömmar friskt och syrerikt vatten genom gälarna och fisken återhämtar sig mycket snabbare. Detta funkar givetvis lika bra i havet på öringarna. Undertecknad gjorde en tripp längs ostkusten i förra veckan. Först hälsade jag på Kent nere i Em, det blev inte så mycket fiskat, men där är ju så fint att bara vara. En fisk på ca 3 kg beslöt sig att nypa en beissfluga mitt på dan när de mörka höstmolnen för en stund drog in över homepool. Lyckliga fångstmannen Magnus var där för första gången och blev troligtvis förälskad i åns skönprickiga trollöringar. Vi ska förhoppningsvis alla den vägen vandra.

Två dagar och en hejdundrande kräftskiva i Karlskrona dagarna senare, står man utvadad i pool 9 i Mörrum. Jag har haft en sån där liten puff på flugan ni vet, sådär försiktigt att man nästan inte märkte den. Vädret är skiftande med regntunga moln och solstrålar som studsar på strömmarna där ute. Det är mycket liv idag, flyttfåglarna passerar i stora sträck och vore det inte för åns sövande brus så hade jag säkert hört alla de vinterförberedande flitiga små fåglarna inne i åkantens grönskande buskage. Fåren som så lugnt brukar gå och beta längst ner på sjuans nacke, är helt vilda och tar fart från flera meters håll innan dom slår ihop med en tung, dov smäll som hörs ända ner till mig där jag står. Vid varje smäll ryser jag liksom till och känner en begynnande huvudvärk smyga sig på. Hoppas dom får lite alvedon i fodret.. Jag byter fluga.. En liten ljus… men inget. En stor ljus då…? Nä fortfarande ingenting. Hmmm.. jag byter väl tillbaka då. Flugan vandrar fram genom strömmen, saktar ner lite för att sedan sätta fart igen. Jag känner mig säker nu, inte en chans att den kan låta bli, nu nu ska den ta!! Plötsligt stramar det till så där gött, som det bara kan göra när en lax i hygglig storlek tar flugan. Det romkorn.gifär så jä–a skönt, en drog som är vår hemlighet och som bara vi fiskare förstår. Kanske bättre än …? Nu går hon där ute, så djupt hon bara kan och linan fräser när hennes längtan tillbaka ner i poolens djup blir för stor. Några hårda minuter blir det, och jag pressar så jag är lite orolig för att salarspöet inte ska palla trycket. Men till slut måste en inte allt för trött laxmadam ge upp kampen och låta sig besegras. Jag måttar henne till runt 95cm och med det midjemåttet bör hon legat närmare 10kg. När jag tar runt hennes mage försiktigt och för henne ut på djupare vatten, känner jag hur stinn hon är. Och det känns riktigt tillfredställande att se henne simma ut i strömmen igen. Förhoppningsvis blir det en gynnsam lek där hon kan hitta sin hane och bidra med ca 10000 romkorn.

Jag tappar ytterligare två fiskar under dagen och har även en känning från en något mer prickig individ under de mörka timmarna. Har ni tid så passa på att fiska  i Mörrum, här är ordentligt med fisk och väldigt ofta i grov kaliber. Det är nu vi har sista chansen att få vår drog, sedan blir det en lång väntan med abstinens och substitut av olika slag. För er som inte kan hålla er, så finns det ju åar i Danmark som har bra fiske långt in på året. Även öringfiske på ostkusten är grymt under hösten eller en insjölax i vättern kanske. Skottlands älvar är ju ganska dyra på hösten, men för er som har råd så finns det ju flera älvar som har stigningar med lusad atlantlax året runt.

Nä nu ska jag  binda lite, för till helgen vill jag känna ruset igen.

Snart spöböj igen…Jonas.