Äntligen var det så dags för att starta upp årets fiskesäsong. I 4 långa månader har vi alla längtat till denna resa till Skotska låglandet, där alla rapporter från slutet av säsongen 2007 talade om stora steg av lax i Tweedsystemet. Förvisso är det inte utlekta kelts höstfiskarna som vi är ute efter utan en nystigen springer i toppkondition, men att känna tyngden av fisk efter månader av vila är ändå en härlig känsla.

Vi har åksjuketabletter om ni vill ha??
Det var det första biljettvärdinnan sa till oss i Strömstad innan vi äntrade båten mot Sandefjord.. Så länge vi satt eller låg stilla på båten var det nästan som vilken resa som helst, men när man reste sig upp så snubblade man runt som på värsta fylleslaget. Stormen Vera drog in denna dag och resan till Glasgow började på ett riktigt gungande Kattegatt. Flyget med RyanAir var sen lugnet före stormen, för i Glasgow var det stopp. Kaptenen sa lugnande att vi har mycket bränsle och vi inväntar lugnande vindar för att kunna landa.. men 65mph ökade istället till 80mph (30m/s) i Prestwick…  Efter 1 timme i luften vände vi mot Edinburgh där det var bättre vinkel vind/landningsbana. Kändes inte alltför tryggt när vi visste att det blåste som det gjorde där ”nere”. Tur att jag o Jonas satt med aftonbladets korsord som vi bestämt oss för att lösa innan vi landade, vilket vi jublande klarade 2 minuter innan touch down. Det skingrade våra tankar men sanningen var att för första gången i mitt liv så var jag svettig i handflatan när vi landade på ”fel” flygplats. Vi 4, var nog ensamma på planet att jubla, för turen till Edinburgh gjorde att vi tjänade 1 timme på vår väg mot  hotellet, där våra vänner väntade på vår ankomst.  

Whiskydestilleri eller forskning och en vinnare..
I foajén stod de fyra gentlemännen Anders, Andreas, Kent och Bill väntade uppklädda i kostymer när vi stormade in hungriga, törstiga och jävligt fiskesugna.. Goda vänner som inte setts på länge skrattar åt det mesta och det finns mycket att samtala om. Skratten fastnade dock i strupen när vi förstod att stormen Vera lämnat spår efter sig. Tweed gick stor och färgad och inga prognoser var till vår fördel. Tongångarna var att ta sovmorgon och sen fördriva tiden med nåt annat skoj, men inte alla var på samma våglängd. Jag får erkänna att ett destilleri var lockande men när Mattias och Jonas meddelade att de ska fiska oavsett vad, började även jag att inse vad som höll på att hända. Det handlar inte alltid om det ultimata läget och vi insåg att vi har haft maxflyt de senaste åren med vädret. Efter middagen så samlades vi i the drawingroom för en kaffe o whisky och prisutdelning. Jag hade satt ihop en Quiz som tidsfördriv på överresan och nu skulle segraren koras. Vinnande vetande var allt från matkonst till politisk idrott och vinnaren och möjligheten att välja först från det digra prisbordet blev Mattias… Han valde en 50-tals keps som kan ses här bredvid, och sist av priserna blev en laxfluga till prydnad. Efter ytterligare lite tankeverksamhet hade jag bestämt mig.. Jag vill möta Tweed på hennes villkor och med den vetskapen somnade jag in i en härlig dröm på jakten efter en fet springer i ett av hotellets finaste rum. Jag och Hadi hade nämligen blivit uppgraderade till  ett stort härligt rum med utsikt över trädgården.

Blodkorv och skrattande gilles..
Proppmätt som vanligt efter en skotsk frukost bestående av allt du kan tänka dig från blodkorv till fruktsallad och lite till och nu ska fiskebloggen ut och fiska. Mattias, Jonas och jag var de enda som ville fiska, medan de andra åkte mot mynningen för ett spännande besök på Tweeds laxforskningsstation. När vi kom ner till älven var den mycket riktigt stor och färgad men inte så illa som jag hade föreställt mig. Påminde lite om Örekilsälven som alltid är lite ”smutsig” som vi Göteborgare tycker. Våra gillies Ritchie och Colin hälsade oss välkomna vid och beklagade älvens förhållande. När vi förklarade att vi tänkte fiska bara ruskade dom på huvudet och skrattade åt oss galna svenskar. Ni kommer att vara dom enda som fiskar i hela systemet och vi kommer inte att vara här o guida er sa dom och skrattade ännu mer..  För hur stor attraktionskraft Tweed än har på alla laxfiskare och hur mycket fisk den håller för tillfället är den svårflörtad under dessa omständigheter. När vi åkte hem till hotellet igen och började ladda för en e.m. vid älven, insåg vi kanske att vi borde följa våra vänners och gillies råd, men vi hade bestämt oss.

Kommer den som har den längsta att triumfera??
Skönt att äntra i vadarna igen, men känns de inte för trånga?? – Måste vara blodkorven!! Vi anlände till en öde älv strax efter lunch och vi bestämde oss för den nedre delen där älven är lite bredare och lugnare. Stormiga vindar i ryggen som svepte över slottet ner över älven vilket gjorde förhållandena vanskliga och tröttsamma. Förra året gick jag här den 2:a februari i t-shirt o fiskade och idag syntes bara ansiktet på mig. Vi satte på det längsta som fanns i våra flugaskar och jag gick med en mega flomfluga som jag lånat av Hadi. Tror nog att det var det längsta som vi hade, men ingenting annat än känningar av sten märktes när vi fiskade djupt o sakta. Å andra sidan så är det ibland så att en kelt kan nafsa försiktigt i flugan utan att ta och kanske nån av stötarna i ”botten” var en fisk. Men älven sjunker sakta och den börjar att klarna och vi börjar få vittring. 4 månaders väntan sitter i och vi sliter på bra men fisken uteblir. Tiden rinner ifrån oss och kl.17 är det samling vid fiskredskapshandeln för den årliga skålen och prisutdelningen till den som fångat årets första springer. Helt plötsligt bugar sig Jonas spö 40 meter nedströms mig och tiden står still för en sekund. Fisken som tog bara några meter från land kliver ganska fort av men adrenalinet pumpar och vi undrar alla om det var en springer som tagit flugan. Alla tweedklädda gillies i lokalen vänder sig om när 3 blöta och nerkylda laxfiskare med vadarna på kommer in i butiken med ett leende på läpparna. Våra vänner är redan där efter en intressant dag på forskningslaboratoriet Tweed foundation.  Ni som är mer intresserad av det studiebesöket kommer att få en artikel skriven av Kent Håkansson som gästinlägg här lite senare. Vi får snabbt förklarat för oss att vi troligen varit de enda som fiskat i hela älvsystemet idag. Vin, grillade sausage och trevliga människor var ändå en skön avslutning på fisket men nu längtade jag till ett hett bad o en whisky på hotellet innan vi avnjuter en 3-rätters middag. 

Öst vs Väst och keltBay
Lördag morgon och nu är alla ombytta och redo att mötas i en årlig prestigematch. Västkusten (Tony, Hadi, Jonas, Mattias) som för dagen var iklädd en hemsticka luva och kepsar av olika slag, startade första halvlek på den nedre sträckan. Våra gillies som fortfarande tyckte att vi borde göra något annat, satt i bilen mesta tiden och lyssnade på Rugby som är större än störst. Första känningen hade Jonas i den snabba strömmen som resulterar i inloppet till det lugnare partiet. En fluga som Jonas fiskade högt och relativt snabbt, mycket talar för att det kan ha varit en springer. Älven har klarnat upp rejält och idag kan vad som helst hända, trots att den fortfarande är kall och hög. Vi fiskar lite på olika djup allihop för att se var det fungerar bäst för dagen och det var Mattias som till slut visade vägen. Långt ner i ” KeltBay” hittade han en håla där de fanns. Medan jag fotograferade ett galopprace som pågick 20 meter från älven, krokade Mattias en fin fisk. Vi assisterade allihop och vi trodde ett tag att det var en springer som tagit flugan. En kelt på ca 80 cm visade sig till slut och fick simma tillbaka efter sedvanlig fotografering. Jag har aldrig fotograferat så många kort på en kelt, men i hopp o tron om en springer så tuggade avtryckaren på. Mattias landade 1 till och bommade flera därtill innan jag puffade bort honom i ren avundsjuka. Jag var ute efter en förfinad variant av squaredance som inte handlade om partnerbyte utan positionsbyte. Men keltsen tyckte inte om partnerbytet och de var som bortblåsta trots mina fina flugor. Vid lunch samlades vi vid våran hut för en gemensam lunch bestående av kex, ost, kaka och portvin. Ostkustlaget med Anders, Andreas, Bill och Kent hade haft en tung morgon också, förutom Kent som varit i en riktigt pigg och stark fisk i ”The Slates”.  Den satt på en kort stund men hoppade och levde rövare i ytan vilket är ganska goda tecken på en springer, men man vet aldrig. Lunchen har alltid en tendens att dra ut på tiden då man fiskar mycket ensam och är lite pratsjuk när man återförenas igen. Vi är alla rörande överens om att det är helt underbart att få fiska ihop igen vid denna underbara laxälv. Det var halvlek med östkusten i en marginell ledning och med ett leende på läpparna önskade vi varandra skitfiske. 

Sista chansen, symmetri och ”Mother fuckers”
Sista vändan och Mattias o Jonas vill fiska södra sidan så vi släppte av dem lite uppströms innan vi åkte runt till andra sidan. När vi kom runt och sammanstrålade med Colin och Ritchie undrade dom var M och J var. Vi pekade lite nedströms där de redan kommit igång och Colin såg måttligt road ut. Nu var han tvungen att ro över och hämta dem. Ritchie snirklar bilen mellan fasanerna som springer mellan ekarna och vi tittar ner mot älven som ringlar sig fram 30 meter ner. Den är vacker där den flödar fram genom en till synes oändlig ström. På ytan ser vattnet ut att bara rinna utan bekymmer fast vi vet att där under pågår en ständig kamp om vattnets symmetri. Där, 20 meter ner ser jag  poolen  där Mattias tog sin fantastiska doublé förra året, alla gömda under 1 meter av vatten. Högre flöde påverkar strömriktning som i sin tur balansen på symmetrin. När trycket ökar på ett ställe så påverkar det flödet på ett annat ställe där vattentrycket minskar. Denna symmetri är en del i laxens välbefinnande och som hon hela tiden förflyttar sig inom för att hitta sin ståndplats. Vi ingår alla eller väljer att använda oss av symmetri på olika sätt. Balansen mellan spö, lina och tafs är en symmetri som vi laxfiskare har funderat och experimenterat med sen flugfiskets vagga. Sedan går jag inte in på flugan för det blir för mycket. Hur som helst så är det intressant och något som vi borde förstå mer när vi letar vårt byte. Ritchie stannar bilen och jag och Hadi hoppar ur och tittar ner mot ”The Slates” som är den enda pool som fungerar på detta vattenstånd. I vanliga fall fiskar denna pool bäst från the banks of England, jo ni läste rätt. Tweed är ju faktiskt en gränsälv och här har man chansen att drilla en lax i England och landa den i Skottland vid lågvatten. Här uppe ser den ut som de andra poolerna men när vi kommer ner till älven ser man att detta känns hur bra som helst. Mitt i strömmen dyker en utter upp och tittar på oss. Han bryr sig inte så mycket och vi låter våra vadare blötas av älven. Jag fiskar med en Black & Yellow med en liten plastpropeller som jag gjord bara för denna resa och det känns verkligen som om det finns en springer därute någonstans. Jag småpratar med Ritchie och nämner flugan som jag har på och att jag gjort den bara för denna resa. Då skrattar han och säger att det är förbjudet med sådana flugor!! Jag blir förskräckt och börjar genast hala hem flugan men han säger åt mig att fiska klart och det är ingen fara, men att alla flugor med attiraljer som snurrar eller dylikt är förbjudet. Jag skrattar för mig själv för en av vinsterna på quizen var en likadan fluga, om jag inte minns fel var det Jonas som tog den. Hoppas Colin är lika överseende med Jonas om han fiskar med min fluga. Innan vi rör oss hemåt så tycker Ritchie att Hadi ska hoppa i båten en kort vända. Hadi är inte sen och jag avslutar fisket för att fotografera båtresan. Inte en känning på 2 dagar i denna fiskrika älv trodde jag var omöjligt men idag blev det en sanning. En bit ner i poolen får Hadi ett kraftigt hugg som får båten att gunga till. Äntligen händer något och Hadi lyfter sin 15-fotare för att kroka upp fisken i andra änden av linan. Men på rak lina så krokar den inte ordentligt och några sekunder senare lämnar den Hadi med en sorglig tomhet. Det var det sista som hände uppe hos oss denna resa och på andra sidan var det lika avslaget förutom en ilsken Gillie. Han fick ro över och vandra 100-tals meter i jakten på 2 vetgiriga svenska laxfiskare och han berättade för mig att för varje steg han tog i letandet så mumlade han ”Mother fuckers the gillie nows best” .. Ha..Ha.. Tur att de gillar när ”The Sweeds” kommer på besök. På den nedre sträckan  har östkusten hittat de gamla och spöna böjer sig med jämna mellanrum Andreas landar 2 kelts medan Anders, Kent och Bill får en varsin nere vid Kelts bay.  Vi blev utan Springers i år och när man sammanfattar våra dagar, ser vi att 7 kelts på 8 man i 2 dagar inte är ett roligt facit men ibland får man acceptera ett bakslag. Runt 1 meter över normalt vattenstånd och bara 2-3 grader ger oss en vink om förutsättningarna. För inte är det väl vårat fel?? 

”Soccer” -What’s that??
Fisket är över och vi flyttar in på vårt sista boende innan vi reser hem i morgon bitti. Jag som tillsammans med några goda vänner låg på topp 10 placering på   TIPS-SM under namnet fotbollen.com ville in på en pub så fort som möjligt. Under vårt Bed & breakfast hotell  finns en lokal pub och jag Andreas och Anders var törstiga och släntrade ner innan duschen. Där var en hysterisk stämning men när jag frågade om de kunde koppla in Liverpoolmatchen fick jag bara en massa tomma ögon och skratt. Rugby på alla kanaler och inget hände förrän slutsignalen ljöd mellan Wales och England, och jag vill lova att jublet bröt ut. Efter 30 år av förluster vann Wales till Skottarnas glädje, och naturligtvis över storebrors förlust. Vi fick sen se de sista 10 minutrarna innan det var dags för en varm dusch och ombyte inför kvällen. Kvällen tillbringade vi på en restaurang och en pub med god mat och trevliga skottar. Vi är fullt eniga om att detta är den bästa start man kan ha på laxsäsongen och nästa år ska vi hit igen men vi funderar på att lägga 6 dagar vid älven den gången.

Skottland.. varför inte??

Till alla er som läser detta och som åker runt i norden och letar lax, men som hittills bara har läst om det förlovade landet i väster. Åk hit och njut av det som en gång var, för här har tiden stått stilla.

Vi ska nog alla tillbaka till Skottland denna vår. Först på tur är Kent som redan i morgon möter upp Bill för 3 dagar vid Dee och ”Lower Crathes”. Jag åker dit för att fiska 1:a veckan i april på ”Aboyne Water” tillsammans med min dotter Antonia 10 år. Jag ska fiska varannan dag och åka på utflykt med henne de andra dagarna. Hoppas att hon vill prova på fisket och om inte vill får hon agera fotograf och filmare.

Jonas och Mattias har sitt upplägg som ni läst om här på fiskebloggen och på fiskeresor.nu där det fortfarande finns platser kvar. Laxfiske, guide och helpension (jonas underbara mat) i 6 dagar är ren semester ut i fingerspetsarna. Har ni inget inbokat så ring grabbarna för mer information. Läs mer här…

Ha en underbar vår så ses vi vid vattnen snart..

Fish the fly high where ever your rod will lead you.. Tony

By | 2016-10-15T12:53:57+00:00 februari 15th, 2008|Övriga inlägg|0 Comments