Hmm, så var vi här som tidigare sagts…. substitutens tid är nu en verklighet. Men det är också nu som vi lax- och öringfreaks formligen tvingas till alternativa fisken.  Hand i hand med detta så blir vi faktiskt i vissa avseenden riktigt sociala, plötsligt så har vi tid att tända en brasa och kanske slita oss en stund för lite korvgrillning. Familj och vänner har chansen att få se oss även under de något för få ljusa timmarna.  Vi ägnar oss åt sådant som för” de normala “kallas för umgänge. Bio, middagar, tv, café, filmer och liknande avlöser varandra i ett för oss helt ovant sorts frosseri.  Man låter sig slungas nästan som i dvala in i “de normalas”värld. Men det är också nu som det är dags att så. Med detta menar jag givetvis de frön som senare under kommande säsong, år och resor skall  bli några av våra bästa fiskevänner. Personligen så har jag turen att ha fått en son (Robin) som är om möjligt mer fisketokig än jag. Vi tog en tur upp till Dalarna för att träffa vår släkt. Jag kunde givetvis inte hålla mig utan tog med flugspöt. Min far var med och var inte sen att föreslå en tur upp till en av tjärnarna när det familjära umgänget blev lite för påfrestande. Sagt och gjort snabbt plockade vi ihop lite prylar och drog iväg. Det var jag, Robin, min pappa och minsta kusinen Sixten (4år). Vi lovade givetvis i ett svagt ögonblick att vara tillbaka till middag. Mycket dumt. Vi hade ett superfiske: 2 bågar och 3 öringar fick syna landbacken på ca 1,5 timmar.  Robin, som var lite onödigt framgångsrik, blev toprod med 3 öringar samt 7 tappade fiskar. Det var nog lite ungdomlig iver som fick honom att mista de flesta vid landningen. Men som sagt nya frön är sådda, vi kom hem i tid och vi hade en helt underbar dag vid tjärnen. Så till alla som har frön som inte är sådda ännu, passa på nu för skördetiden är inte långt borta. Och det finns ju ingen glädje som är större för oss fiskedårar än delad fiskeglädje.

Snart spöböj igen….Jonas.